2006-12-09

Müslitragedin

Nyligen presenterades en rapport om EU-medborgarnas syn på kost och hälsa av EU-kommissionen. Det visar sig att särskilt svenskarna blir allt mer kostmedvetna, och många har ändrat sina matvanor under det senaste året. 67% av dessa anger att de börjat äta mer frukt och grönsaker, och 63% att de äter mindre socker.

Vi är inne i en hälsotrend där udden i synnerhet riktas mot sockret. Den stegrade konsumtionen av frukt och grönt är förstås en god sak, liksom det faktum att fler börjar reflektera över vad de äter. Men frågan är vad de som vänder sin rygg till socker istället vänder sig till? Lidköpingsnytt ger en ledtråd: konsumtionen av müsli har ökat med 20% i Sverige sedan 2003, något som direkt hänförs till sockerdebatten.

Äter man müsli för att vara hälsosam så skjuter man sig tyvärr i foten, anser jag - müsli är nämligen på många sätt en rent tragisk produkt. Den är tragisk, för den består av föga mer än en salig röra av oprocessade olösliga spannmålsfibrer, fytinsyra, lektiner och antinutrienter. Dessa ämnen försämrar upptaget av näringsämnen och misstänks leda till åderförkalkning.

Fytinsyra finns i alla sädesslag. Fytinsyra binder mineraler, till exempel järn och zink, så att de inte kan tas upp av kroppen utan passerar ut med avföringen. Sädeskornen innehåller också vissa enzymer, s.k. fytaser. Dessa kan bryta ned fytinsyran om säden behandlas under tillräckligt lång tid (t.ex. blötläggs och syras, som vid surdegsjäsning); det är intressant att notera att man i det förindustriella samhället i allmänhet processade spannmål så. Vid tillverkning av gryn försvinner tyvärr fytaserna, vilket gör att fytinsyrahalten inte går att få ner trots blötläggning.

Lektiner är gifter som en växt utvecklat för att skydda sig mot angripare. En växtätare skyddar sig i sin tur mot lektinerna genom att äta många olika arter och därigenom minska dosen av varje enskilt lektin. På lång sikt sker också evolutionär anpassning, som t. ex. för koalan till eukalyptus.

Människan är emellertid evolutionärt sett ingen fröätare och torde därför vara illa anpassad till spannmålslektiner. Problemet förvärras av att vi överanvänder ett fåtal arter och ständigt utsätter oss för samma lektiner. Råttor däremot är naturliga fröätare. Det visar sig också mycket riktigt att de har ett antal egenskaper som vi saknar: för det första producerar de eget fytas och kan alltså hantera fytinsyra på ett helt annat sätt. Råttor har också en större förmåga att nybilda sitt skelett i vuxen ålder; frölektiner försämrar skelettets hållfasthet bl.a. genom minskad kalciuminlagring, och för oss kan fröätande alltså misstänkas vara en riskfaktor för benskörhet.

Spannmålslektiner bryts inte ned i människans tarm, utan passerar tarmslemhinnan oförstörda. Det kan leda till autoimmuna sjukdomar. Är man t.ex. glutenintolerant så angrips man av det egna immunförsvaret när man äter vete, råg eller korn, eftersom immunförsvaret inte kan skilja på proteinet gluten och en liknande struktur i tarmslemhinnan.

Vill man äta en nyttig frukost ligger müslin en således i fatet. Många nackdelar delar müslin självfallet med andra spannmålsprodukter - som pepparkakor t.ex - men det som gör just müsli till en tragedi i mina ögon är det faktum att väldigt många motvilligt äter det för att de tror att det är nyttigt, och inte för att de tycker att det är gott. Är du en av dem? Prova något annat i morgon.

PS:

Vill man trots allt fortsätta äta spannmål så ska man i alla fall få ett tips: Saltå kvarn har en del intressanta produkter och tips om hur man tillreder spannmål på ett något nyttigare sätt. Istället för gryn kan man använda hel havre eller fyrkornskross. Gröt görs hellre på blötlagt havrekross (som har kvar sin fytas) än av vanliga havregryn.

5 kommentarer:

Hans sa...

Det här har du förklarat bra!
Det är väl inte lektinerna själva som påverkar immunförsvaret? Jag har uppfattat det som att dom fungerar som bryggor som gör att andra proteiner kan ta sig genom tarmväggarna, t ex kolibakterier som naturligt finns i tarmen, och en del proteiner från säd.

Bo sa...

Tack för detta om müsli! Nämns i dagens Rössnerkommentar på adress:
http://blogg.passagen.se/fetsmart/comments/Weblog/r%C3%B6ssnerkommentaren_del_2#comments
och behandlas mera i detalj i morgondagens kapitel.

Ksero sa...

Apropå gröt på havrekross... Havre har naturligt en låg nivå av fytas, enzymet som bryter ned fytinsyra (se journals.cambridge.org/production/action/cjoGetFulltext?fulltextid=878572 . På andra sidan högst upp: "The high content of phytate combined with a low phytase activity ..."). På http://www.rebuild-from-depression.com/resources/book/Chapter13.pdf föreslås att man blandar i krossat vete för att hjälpa till att neutralisera fytinsyran.

Anonym sa...

Du skriver om FYTINSYRA och blötläggning. Har du stora kunskaper om att få bort fytinsyra?
Ring gärna mig 073-9071785
Hälsningar Christer

Johanna Söderlund sa...

Christer:
Nu kommer jag inte ihåg mer än vad jag skrivit i mina inlägg, har ni sett: http://johannaskost.blogspot.com/2008/06/fytinsyra.html?

Staffan Lindeberg har skrivit en bok "Maten och folksjukdomarna" i den skriver han en hel del om fytinsyra.

(Kolla på kommentaren ovanför också.)